Det får vi helt enkelt se
När jag sitter med dem och tar en fika så är jag precis som vem som helst. Oftast vet de inte om min sjukdom eller vad som kommer till att ske.Tappar jag andan eller rösten så vet de inte att de beror på det onda. Utan de tror att jag har satt i halsen. Som vilken vanlig människa som helst. Det jag har märkt är att alla människor som jag väljer att berätta om sjukdomen för säger samma sak.
- Men hur kommer det till att sluta?
Jag undrar, vad svarar man på det? Döden är oundviklig för alla, ingen kan smita ifrån den. Men det känns på något vis så absolut och brutalt som svar. Jag brukar istället säga
- Det får vi helt enkelt se. Vi tar varje sekund som den kommer.
Jag tänker på dig :(
Frågar folk verkligen det? Det skulle jag aldrig kunna göra.
jag har läst alla dina inlägg, och jag tycker du är jättebra på att skriva! jag känner empati för dig, och efter att ha läst den här bloggen så kommer jag tänka på dig. konstigt, jag som inte har en aning om vem du är, men på något sätt så kommer jag ändå göra det.
kram.
Jag snubblade hit och greps av det du går igenom. Jag kommer att rekommendera de läsare jag har att läsa och ta del av din färd och givetvis följer jag med på den jag också. Ord kan inte beskriva vad man som åskådare känner inom sig när man läser om en ung människa som kämpar för sitt liv =(
Jag sänder en värmande tanke med hopp om en ljus framtid.
Sådär :) Hoppas att några hittar hit nu! Ha en strålande dag och varm kram till dig!
Sv: Nä livet är långt ifrån rättvist. Jag brukar tro att många saker sker av en anledning men sen händer det sånt jag inte kan pussla ihop hur jag än försöker =/ Jag måste säga att jag är grymt imponerad över den strimma av hopp du ändå beskriver, den smittar av sig lite grann i dysterheten.
Mycket bra svar! :) Kämpa på.
Sv: Jag förstår det. Tänk vad kärleken till en annan människa ändå kan överbygga stora hinder. Vi tar livet och allt som hör till det alldeles för lätt ibland, vi glömmer bort att bara njuta av tillvaron och dom vi valt att dela den med.
Sv: Det var så lite så =) Du gjorde du faktiskt min dag med så det blev en win-win sits av det hela =)
