Lite liten på jorden idag
- Nämen, är du ledsen vännen?
- NEEEJ, jag är inte ledsen. Det är bara min röst som inte vill mera. Jag får inte riktigt luft när jag har pratat en stund.
- Men, du som är så pratglad? Hur ska det gå?
- Det suger lite. Men, så här ligger landet och det är bara att rocka med vad man har.
Min mamma nämnde också att jag har blivit mycket tystare och jag tror att jag fann en anledning. Eftersom att jag tappar både andningen och talet så väljer jag mina ord mycket mer noggrant nu. Jag slänger inte ut en näve ord som man lika gärna kunde ha varit utan bara för att fylla upp tystnaden.
Jag har börjat leva efter uttrycket - Tala är silver, tiga är guld.
Idag har jag vad en mycket god vän till mig brukar kalla för "liten på jorden dag". Jag vet inte varför, men jag känner mig otroligt nere och ledsen. Kanske för att sjukskrivningen närmar sig, men kanske också för att verkligheten gör det.
Förresten, det kan vara PMS också. Det känns ganska troligt. Var är min choklad?
Helt otrolig blogg du har!
Du är riktig duktig på att skriva och jag tycker du verkar som en stark människa!
Håller tummarna för PMS:en och skickar lite choklad i tanken i alla fall ;)
Jag följer din blogg och av det du skriver så tycker jag att du verkar vara otroligt stark! Jag undrar också, får du någon form av behandling så du kommer att bli frisk? och hur länge har du haft det såhär? Varma Kramar från mig!
jag skickar lite telepatisk choklad åt dig!
Hej
Tack för att du gav mig adressen till denna blogg. Jag kommer givetvis att följa dig här.
Jag beklagar verkligen din situation. Måste nog läsa på lite om den först innan jag uttalar mig.
Massor av kramar från mig
kramar om
Svar: TUSEN tack : ) Du är mer än välkommen : )
Haha förlåt som flinar men de e nog fröken rosa på g där, låter så bekant. Sist lipade jag mig till söms för att min sambo hade vänt ryggen åt mig när han sov. Är inte det helt sjukt?
Klart man inte orkar ligga på en o samma sida hela natten. Men ja fick då klart för mig att han inte älskade mig som förr :P
Hej! Hittade till din blogg av en slump. Fastnade och lästa alla dina inlägg. Det har framkallat både leenden och tårar. Att ngn kan tro att du skriver för att vinna empati är otroligt känslokallt. Jag har inte alls svårt att förstå att du har ett behov och en vilja att skriva av dig. Fortsätt med det!
Ang sjukdomar och barn - jag har en son och ville gärna ha fler barn. Efter att jag fick min diagnos (Fibromyalgi) vågade jag inte utsätta min kropp för en graviditet till. Tror det är viktigt att lyssna på sin kropp OCH göra det man själv tror är rätt.
Kommer att fortsätta följa din blogg.
Skickar en kram,
/Snäckan
Hur mår du gumsan?
Hur är det med dig? Skickar en stöttekram.
