Du stjäl energi som du behöver
När jag kom till kursen igår var jag otroligt öm och precis som vanligt när jag har ont, tyst. Jag bad till gudarna och hoppades på att ingen skulle fråga hur jag mådde idag för jag visste att jag skulle inte kunna svara. Min tunga bara låg i munnen på mig som en boll och jag hade svårt att kontrollera mitt saliv. Jag försökte dölja det genom att ha en servett i handen och torka bort det värsta hela tiden och jag trodde att jag hade det under kontroll.
Tillslut gjorde det så obeskrivligt ont överallt och jag försökte i det längsta att ignorera det och hålla huvudet kallt. När kursen tog en kort paus frågade jag sköterskan om det inte fanns en resekudde som jag kunde ha om axlarna så att jag inte tappade huvudet hela tiden. På vägen tillbaka till kurslokalen föll jag ihop som ett korthus på golvet. Att ramla är inte längre så ovanligt för mig men när jag skulle resa mig igen så var det som att mina ben inte reagerade. De fanns inte där längre.
Jag fick hjälp tillbaka till min stol och när pausen var slut så var det läkarens tur att prata med oss om smärta och att leva med långvarig smärta. Hon pratade på och jag gjorde allt för att inte störa hennes föreläsning med mina små ljud men tillslut pausade hon och såg på mig. Hon stod där framme och bara såg på mig med en varm blick. Hon frågade om det var okej att vi tog en liten paus till och alla andra gick ut.
Kvar var bara vi tre, doktorn, sköterskan och jag. Doktorn la sin hand på min och sa.
- Hela din kropp skakar nu ganska så häftigt nu. Den skakar för att du har en extrem smärta just nu som kroppen inte kan hantera. Och du sitter här helt tyst, jag är otroligt imponerad över hur stark du är.
- Den ska inte få vinna. Min kropp ska inte få vinna över mig.
- Återigen, du är otroligt stark. Men jag tror att du måste ge efter bara lite lite nu. Du gör mer skada än nytta om du fortsätter att gå. Du stjäl energi just nu. Energi som du behöver för att tillfriskna.
Det var sättet hon sa det på; Som du behöver för att tillfriskna. Hon sa inte att du kan aldrig mer använda dina ben, hon sa att jag behöver detta för att kunna tillfriskna och då såg jag det på ett helt annat sätt. Hon har rätt, sa jag för mig själv. Att gå på ben som inte bär mig tär mer än det nyttar.
Jag visste att jag skulle hamna i en rullstol, jag trodde bara inte att det skulle gå så fort. Min enda tanke just nu är att jag måste lära mig ett häftigt trick att imponera med.
... nu kom tårarna!
Åh gumman vad jag önskar att jag inte behövt läsa dom raderna, men läkaren har rätt, det är ingen svaghet att ge efter lite, du behöver din energi!!
Kram
Jag måste bara säga att jag tycker att du verkar vara en otroligt stark person. Det är inte svagt att ta eller be om den hjälp man behöver, det är starkt! Kämpa på!
jag beundrar din styrka!
åh "/ ..
Du är stark!
Du skriver otroligt bra! Oftast blir man tårögd av det du skriver.. jag lever själv ensam med 4 barn och vet att jag har fibromylagi som min läkare vägrar sätta diagnos på för så "får jag leva med dommen" jag har ständig värk i kroppen och försöker vara stark utåt dels för att ingen får veta eftersom jag jobbar som timvikarie och hoppas på att få fast osv.
Man har lust att skriva "jag har så jävla ont" men jag måste hålla masken..
krya på dig!
kram
Jag håller med Desire - jag beundrar också din styrka.
Varsågod, vännen.
Skriver med tårar i ögonen. Ta till dig läkarens ord om tillfrisknande!
Tänker på dig och skickar en varm styrkekram!
Tårarna rinner men jag är full av beundran över den styrka som du har. Du är otroligt stark gumman, otroligt!
jag lider verkligen med dig, sitter här med tårarna i ögonen :(
Jag känner mig ledsen i hela kroppen när jag läst detta inlägg!
Men doktorn har rätt, låt benen vila så att energin kan användas där den behövs bäst!!
Tänker på dig, även om jag inte kommenterar varje inlägg.
BAMSE KRAM
Jag håller med alla andra... man hittar inte några bra ord när man läser det du skriver... Ta vara på den energi du har så att din kropp kan hela sig själv och skulle du läre dig några schyssta trix på vägen får du väl lägga upp en bild i bloggen ;-)
Man läser din blogg och blir så berörd. Känner både glädje och sorg samtidigt. Sköt om dej!
styrkekramar från mig, blir alldeles tårögd.... ge aldrig upp. kramen
Gud människa så stark du är.
Skickar dig alla mina varmaste tankar idag.
Jag är säker på att du kommer rocka i rullstolen, vila benen och spar energin till att bli fri frisk!
KRAM
Ser fram emot ikväll Gumman!! Ska bara åka iväg o äta med barnen o få Liten i säng, sen är jag din :-)
Kramis!
Jag beundrar din styrka.. De gör ja verkligen! Du har en så stark vilja!!
