Det var en lång väg dit

Jag minns när det började. Första gången som jag hajjade till och tänkte, vad tusan är det som händer här egentligen?

Folk i min närhet hade observerat att jag inte riktigt gick som jag brukade göra. Jag lunkade lite framåt som en pingvin istället för min vanliga studsande stil. Min hållning var inte heller densamma längre. Som gammal konståkerska så har jag alltid varit väldigt rak i ryggen men nu började jag krympa ihop som ringaren i Notre Dame.

Jag började reagera själv när benen inte riktigt hängde med längre. Det var precis som att gå på styltor, som inte var mina. Det kändes konstigt och jag började ramla titt som tätt när benen bara vek sig under mig. Jag kunde vakna om nätterna med en sådan ofattbar smärta som isade längs mina ben. Det började där, för snart åtta år sedan.

Läkarbesöken började i liten skala. Någon specialist där som inte kunde sätta en diagnos så jag fick en pillerburk med gröna piller. En annan specialist ett år senare som gav mig en burk med rosa piller och en remiss till röntgen. Sex år, åtta röntgen och olika tio pillerburkar senare så fann det fortfarande inget svar på vad det var som hände med mig. Jag bollades runt till olika doktorer som alla kliade sig i huvudet och det var först när de lite nyare symptomen med andningssvårigheterna började visa sig som de fick sin aha upplevelse.

Jag fick sakta men säkert försöka anpassa mig efter situationen att jag inte var som alla andra. Att jag inte kan som alla andra kan och att jag orkar inte som alla andra gör.

Det är dock viktigt att poängtera för er, jag kommer aldrig till att acceptera min situation. Men jag har fått lära mig att leva med det.

Att sätta sig själv i facket - handikappad, var det svåraste som jag har gjort i mitt liv. Jag är en otroligt stark och självsäker person men jag fick helt enkelt ta till mig att det finns vissa saker som jag faktiskt behöver hjälp med.

Hjälpen finns att få, om man bara är stark nog att be om den.

Det var inte jag till en början.

Kommentarer
Postat av: frida

du är stark.

2009-04-29 @ 14:00:06
URL: http://vardagsbrus.blogg.se/
Postat av: Cornelia ♥

Kämpa <3

2009-04-29 @ 14:11:24
URL: http://annacornelia.se
Postat av: Sindarin

Man kan nog aldrig helt och hållet förstå vad en annan människa går igenom om man inte själv varit i hennes sits, däremot kan man göra sitt bästa att försöka och kanske komma i närheten. I vilket fall som så hur jag än försöker så gör det ont i mig men än en gång... det finns något hos dig som strålar som tusen solar och det smittar av sig lite när man läser vad du skriver.

2009-04-29 @ 14:15:41
URL: http://sindarinsworld.blogspot.com
Postat av: Marina

du är en stark tjej. du kommer klara detta. för det finns många som tänker på dig.. och vill hjälpa dig.

kram!

2009-04-29 @ 14:27:41
URL: http://marina-tjejen.blogspot.com/
Postat av: Sindarin

Sv: Tur att man kan ha den där gamla gubben till något... det ska jag påpeka för sambon nästa gång hon får spunk på mig =D

2009-04-29 @ 14:29:49
URL: http://sindarinsworld.blogspot.com
Postat av: Sara

Det är inte för inte som man brukar säga att man inte vet vad man har förrän det är borta. Jag brukar försöka tvinga fram tacksamheten när det gör ont, men det är ett helvete. Jag vet. Ta hand om dig!

2009-04-29 @ 14:54:41
URL: http://konstenattleva.devote.se/
Postat av: Sara

Tacksamhet och ödmjukhet är liksom bonusarna :). "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det", brukar jag försöka tänka. Kram!

2009-04-29 @ 15:05:57
URL: http://konstenattleva.devote.se/
Postat av: Sara

Det värsta tycker jag är när jag själv gör mig mindre, när jag känner mig som ett offer. Men jag tror nog att man måste låta sig vara ledsen ibland för att sedan få kraft. Jag kan ju inte göra något åt kroppen; allt jag kan påverka är min inställning. Och med rätt inställning kommer man långt :D

2009-04-29 @ 15:13:39
URL: http://konstenattleva.devote.se/
Postat av: Sandra

usch vad hemskt! jag tycker verkligen synd om dig!

jag kommer ihåg när min lillebror fick höra att han var handikappad, hela familjen bröt ihop =(.



kämpa sötnos! <3

2009-04-29 @ 15:27:18
URL: http://sandravanilj.blogg.se/

Här kan du lämna din kommentar!
Kommentarerna måste godkännas av mig innan de syns på sidan. Alla kränkande kommentarer eller de som innehåller reklam, raderas direkt.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



bloglovin
Trackback
RSS 2.0