Jag var hos arbetsterapeuten för någon dag sedan. Vi pratade om de hjälpmedel som jag redan hade fått. Hur jag tyckte att de fungerade och om jag var nöjd.

Hon frågade mig om det var något annat som jag behövde och jag skakade på huvudet och menade på att det är bra nu. Hon ser skeptiskt på mig och så frågar om jag vill ha ett glas vatten. Jag inser hennes luring försent och tackar ja. Hon ställer det lilla glaset framför mig och säger varsågod.

Jag höjer ögonbrynet och gör en sur min, för jag vet redan nu att jag kommer inte kunna lyfta det där glaset på ett normalt och civiliserat sätt.

Jag sträcker mig efter glaset med två händer och hasar det emot mig, böjer mig framåt, flåsar och nästan slickar ner i glaset.

- Jag har en idé. Får jag ge dig ett nytt glas? Sa hon och funderade lite.
- Nej men det går bra så här också. Inga problem. Svarade jag och slickade vidare.

Hon går till ett skåp som hon öppnar med en gigantisk nyckelknippa och tar fram en mugg. En genomskinlig mugg med två vita handtag vid sidorna. Jag gapade och skakade på huvudet så snabbt som jag bara kunde. Nähä du damen tänkte jag, det där kan du bara glömma.

- Eller hur att jag tänker ha grillkväll med mina vänner och dricka vin i en genomskinlig barnmugg? Hon måste vara galen tänkte jag för mig själv.
- Du kan väl prova iallafall? Sa hon med ett leende.

OM jag nu ska ha en sån där mugg, så ska jag ha en sån här: