Min smärta har en röst
Det är bara fyra små ord, men de ekar emot mig och jag blir helt yr. Det svarta bläcket som det är skrivet med nästan flyger ut och hånar mig. Stirrar ut mig och flinar elakt. Jag vänder blad för fort och skär mig på fingertoppen. Kan inte göra annat än att sucka lite.
Jag kan fantisera ihop att min kropp talar till mig i bland. Med en sån där demonisk röst. Lite som Sean Connery fast mycket mycket elakare och inte skotte.
Jag brukar prata tillbaka ibland, som i situationer som den här.
Kroppen - Du klarade det inte mera. Nu vann jag och du kommer gå hemma. Buhu
Jag - Äh skit ner dig, jag ser det som en semester och du är inte medbjuden.
Jag vet inte om jag gör så här för att jag ska försöka roffa åt mig kontrollen igen eller om jag bara är galen. Men det känns på något vis viktigt för mig att kunna stampa honom i nyllet och säga stopp.
Fast det är klart. Han hämnas ju dagen efter så att jag inte ens kommer upp i sängen utan får ligga där och rulla tummarna.
Jag hatar att han alltid ska få sista ordet.
Sv: Ja, det är härligt med katter. De är ganska lättskötta djur och klarar sig mycket själva. Det var väl anledningen till att jag inte skaffade hund istället! :)
En god vän till mig säger att man måste vara lite galen för att överleva i en sjuk värld... så är det en släng av galenskap du dras med kanske du ska vara glad ändå =)
Får man fråga vilken muskelsjukdom du har?
Hej , vad har du för sjukdom?
Jag har reumtism :(
du är så stark! beundrar dig för det!
Du skriver så himla bra, men det är så ledsamt att läsa om hur du har det, så borde ingen människa få ha det! Ha en bra dag! Kramar
Det är rätt, fortsätt du stampa honom i nyllet!
Kram
Hej!
Tack :-)
Kommer följa din blogg med. Kikade faktisk in på den igår... Tyckte så synd om dig.
Det är så orättvis att du ska behöva vara sjuk!
Hoppas du kryar på dig och kämpar vidare.
Kram!
Måste bara ge dig en komplimang för att du är så duktig på skriva! Jag gillar verkligen ditt språk!
Jag brukar fastna för bloggar med bilder. Din behöver inga bilder eftersom du skriver så bra.
Hoppas du får en fin dag!
hoppas du får en fin dag, kramen...
är det fr.o.m idag du är sjukskriven?
Jag berörs verkligen av det du skriver.
Men är sjukdommen helt obotlig? Det är svårt för mig att tro att det aldrig finns 'hopp' kvar..Vad det än gäller. Om du kanske förstår hur jag menar?..
Sköt om dig! Kram
