Mina dagar som hemmafru är över
Herregud... du förmedlar sådan känsla i det du skriver, hoppas han håller om dig lite extra hårt inatt. KRAM
Tårarna bara rinner. Du skriver så himla bra. Han är verkligen världsbäst din man, och ja, mobilen ska nog alltid följa med dig hädan efter. KRAM
Oj, tänk vad ett litet företag blir stort ibland när man minst anar det. De gör mig ont att läsa att du har de så besvärligt. Tur att du har en sån man, han verkar alla tiders. Vad kul att du har börjat skriva lite mera här på bloggen, går in varje dag och kollar och läser gärna igen och igen du har ett så fantastiskt skriftspråk så man ser allt i bilder
Kram från mig till dig
ush så obehagligt hoppas du känner dig bättre nu
Åh, hjärtat. Jag blir så himla ledsen! :( Jag vill säga att du inte ska göra saker som kan vara farliga för dig, men samtidigt så vill jag inte att du ska undvika livet helt.
STOR styrkekram!
Men åh gumman, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara... Skickar en STOR kram!
Jag försöker sätta mig in i det du skriver men inser ganska snabbt att mina referensramar inte räcker till det minsta. Det gör ont att läsa men samtidigt känns det skönt att du har din trygghet i din man, men som du själv skriver... en mobil är nog inte helt fel att ha med dig i fortsättningen oavsett vad du tar dig för.
Kram
Sv: Ååååh det glädjer mig ändå att läsa att jag lyckas glädja dig med =) Delad glädje är ju dubbel glädje som dom säger =)
Jag har läst lite i din blogg och känner mycket med dig. Jag håller själv på att utredas och ingen vet än vad det är. Skulle bli väldigt glad om du ville berätta mer om dina symtom i början och vad läkarna säger. Läste att du ska göra en MR hjärna. Jag har gjort två, och första visade förändringar, andra har jag inte fått svar på än.
Din man är precis som min underbar. Man får vara lycklig över att de finns, guldkornen och att man lyckats vaska fram ett :-)
Ta hand om dig!
Kram
Sv: Absolut... din blogg är en av dom jag följer så jag ser ju när du skriver något nytt ;-)
Sv: I Jakobsberg (utan för huvfudstaden) börjar årest stressigaste period idag. Kollegorna har semester och lilla jag ska rodda ihop allt =) Men det får lov att gå på något vis =)
Sv: Du är ju en redig globetrotter då som kan peka ut vars han knugen bor =)
Hur känns det på jobbet då... förutom att det är ovant med ringande telefoner? =P
Sv: I get the picture... men du... med ett sinne för humor kommer man ändå ganska så långt här i världen, oavsett hur bra eller dåligt ens ben bär =)
Torkat tårarna & snytit mig har jag gjort nu... Ja, du gumman duktig får du vara på annat nu. Vilken tur ändå att du ramlade i gräset å inte i trappan!!!
Du måste vara rädd om dig!
tänker på dig
Vad säger man? Det finns inga ord som gör det bättre.
KRAM
Jag är mäktigt imponerad av dig och hur du kämpar! Och jag älskar ditt sätt att skriva, jag hoppas du ska skriva den där boken du pratat om innan :)
Men gumman :( Var rädd om dig! Kram
Hej
Mina tårar rinner när jag läser ditt inlägg. Du skriver så otroligt bra att man nästan känner att man är med dig och också ligger på gräset och kramas.
Kram från mig
Usch :( vännen min.
Jag sitter här med tårar i ögonen, först och främst är jag ledsen för att du ska behöva må så här dåligt, vår söta lilla Malin kramar om Samtidigt fäller jag en tår för att du i allafall har en sån fin och underbar man.
Det jag har gått igenom är inte hälften av vad du nu går igenom ..... men jag ser en liten liten likhet. Gud .... om han nu finns .... han har gett oss detta helvete (sjukdomar).... MEN som hjälp har han även gett oss dessa underbara fina pojkvänner som du och jag har.... som en hjälp på traven lixom. För jag tror att du precis som jag känner att utan min älskade hade jag aldrig klarat mig igenom detta.
Hoppas att du förstår hur jag menar .... jag är tyvärr inte så duktig på att sätta ord på mina tankar.
Gud så sorgligt, fick fälla ett par tårar!
Är det så att du ska ha rullstolen för evigt nu, har det gått så långt?
