Min man var upptagen hela helgen med att installera en dusch så vi fick båda två lite välbehövlig egentid. Han med sina vvs saker och jag med resten utav hushållet. Det tar så himla lång tid att städa när man har vissa handikapp och ibland kan jag bli otroligt bitter av att jag inte klarar av allting själv. Man får bygga upp ett system av ett två tre på allt man gör. Spraya medel med båda händer, torka, andas. Och så fortsätter man om och om igen tills man är klar med en yta på en halvmeter.

Vi har en överenskommelse hemma att jag tar allt från naveln och upp till hakan och min man tar allt det övriga. Hade jag varit lite längre så hade den dealen gynnat min make lite mera än att jag bara tar köksbänkarna och tvättstället. När jag träffade min man hade jag ju inte alls samma förslitningar som jag har nu och hade inga problem alls med att städa allt helt själv. Jag kommer ifrån ett hem där mamma alltid har skött all städning och matlagning och visst kände jag mig riktigt kass när jag inte kunde axla samma roll som hon. Min man tröstade mig med att man gör vad man kan utefter sin egen förmåga och han har ju rätt om man tänker efter.

Men jag är fortfarande en pedant långt in i själen och det är inte min man. Ibland hinner det rulla förbi stora bollar av damm som han måste krocka med innan han reagerar att det ser hemskt ut hemma. Jag vill inte att det ska bli ett moment av det hela så jag håller tyst tills han själv tar tag i situationen.

Vi har vår tvättstuga i källaren och efter att jag ramlat i trappan ner lite för många gånger för mitt eget bästa så går jag inte ens ner där längre. Det har resulterat i att min man alltid tvättar och jag har numera inga vita underkläder kvar.

Jag tycker alltid att jag gör hur mycket som helst när det kommer till hushållet och det gör jag nog, efter vad jag orkar. Men om man tänker efter så torkar jag bänkar och lagar mat. Allt annat sköter min man.

Hur ser er fördelning ut i hemmet?